Sverigedemokraterna har inte någon annan kulturpolitik än att “bevara svensk kultur” och att förbjuda eller kraftigt begränsa provocerande konst. Det vill säga om inte konsten provocerar muslimer, då borde den tvärtom lyftas fram.
Idag höll Riksdagen en debatt om ungas livsvillkor. Margareta Larsson (SD) passade på att kritisera samhällets syn på sex och samlevnad. Hon tar upp ett omdiskuterat graffitikonstverk av Carolina Falkholt på en ny högstadieskola i Nyköping. Det är en väggmålning med en stiliserad avbildning av en kvinnas ben och snippa. Margareta Larsson menar att konstnären bör fängslas för sexuellt ofredande mot barn på grund av verket.
Larsson säger:
– Mer kunskap och färre blödande vaginor på väggarna på våra skolor, som anses vara konstverk. Med tanke på den översexualisering som råder, och att sexvanor är något det görs politik av, anser jag personligen att man rätteligen bör sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga om konstnären målar vaginor på väggarna i skolan.
Notera att det inte finns några “blödande vaginor” i konstverket. Men föreställ er ett samhälle där staten arresterar konstnärer för att politiker inte gillar deras konst. Ja, vad är det för samhälle SD vill leva i egentligen?
De vill alltså avveckla konst och kultur som chockerar och provocerar, i det här fallet nakenhet. Margareta Larssons uttalande är alltså inte ett enskilt yttrande från en enskild riksdagsledamot, utan det är Sverigedemokraternas de facto kulturpolitik.
Samtidigt vill de lyfta fram konst som i synnerhet provocerar muslimer. Björn Söder (SD) ville i slutet av 2012 ställa ut Lars Vilks Muhammed-karikatyr i Riksdagen. I det fallet ser de inte den konsten nödvändig att kritisera eller avveckla. Så klart.
Men då är frågan, borde inte Sverigedemokraterna i konsekvensens namn också vilja avveckla de mängder av provocerande snoppar som finns runt om i landet på offentliga platser?
Vi kan börja med Näckens polska, en skulptur av Bror Hjorth, som står i Uppsala sedan 1967:
Sedan kan de ta bort “Europa och Tjuren” av Carl Milles 1926 i Halmstad.
Och till sist, självklart, Poseidon i Göteborg. En skulptur som eregerades 1931. Det sägs att Carl Milles var tvungen att minska storleken på Poseidons penis för att kommunen skulle acceptera statyn.
Men Milles hämnades tydligen. För om du står på Konserthusets trappa, så får du en helt annan bild av Poseidons storhet.
Så, Sverigedemokraterna. Vill ni beröva göteborgarna Poseidons storhet? Antingen måste ni ta bort det här svenska kulturarvet, eller så bör all provocerande konst vara tillåten. Och då ska ingen fängslas för en stiliserad snippa på en väggmålning.
Annars är ni faktiskt inte konsekventa i er kulturpol… ursäkta, censurpolitik.