Det finns ingen rasism baserad på raser i Sverige idag påstår en del. Sen tar man en titt på kommentarsfältet på Avpixlat. De här skärmdumparna är ett urval av kommentarer på ett inlägg på Avpixlat om ett våldsamt upplopp på Mallorca.
Ge mig inget “vi har yttrandefrihet i Sverige ju!”, det är inget jag någonsin har motsagt och det är i sig inget argument för att folk bör uttala sig rasistiskt. Och att jag lyfter fram de här kommentarerna betyder inte att jag förespråkar censur. Yttrandefriheten innebär att jag också får kritisera de som säger såna här saker.
Jag vet inte vad människorna som skriver sånt här har för yrken, intressen och sysselsättning. Är de läkare, bilmekaniker, lärare, arbetsgivare, butiksbiträden? Det enda jag vet är att de är i Sverige och det skrämmer mig. Det som har hänt är att såna här människor känner att de äntligen har andra människor som håller med dem om sin människosyn och då är det lättare för dem att uttala sig på det här sättet. Dessutom är det lättare att göra det anonymt. De får stöd på nätet genom “likes” och medhåll. Troligtvis har de haft det här synsättet länge. Är det detta man kallar “vardagsrasism”?
Rasism handlar inte om att det finns människor som är “rasister” som ska bekämpas, utan att det finns attityder och synsätt hos människor som är rasistiska. De här attityderna kan alltid förändras. Med mer kunskap och samtal mellan människor (som inte baseras på populism) kan fördomar överbryggas. Det är alltså åsikterna som är rasistiska, inte människorna. Men åsikter och attityder görs ofta om till handlingar, tänk hur dessa människor då agerar när de träffar människor som då råkar vara mörkhyade. Behandlar de dem på samma sätt som andra, eller säger de rakt ut att de tycker att svarta människor “hör hemma i djungeln” eller kommer de behandla dem sämre utan att de här åsikterna yttras? Vad skulle hända om en sån här person var arbetsgivare och har en mörkhyad person på anställningsintervju, den kan väl inte anställa personen om den egentligen tycker att personen ska leta efter “bananträden”?
Rykten om människogrupper sprids snabbare än man tror. Och den här typen av rasism har funnits i flera hundra år. Det vore naivt att tro att den försvinner på några decennier. Men vi har en uppgift att säga ifrån när den här typen av fördomar konstant dyker upp.
Frågan om likvärdig behandling av alla människor berör inte bara en grupp av människor, den berör oss alla, för det handlar om vilket slags samhälle vi vill leva i. Så vi bör alla bekämpa rasismen.