Vägen är inte plogad för mig, #BästaBeatrice

2013-03-14 11.44.13

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312119868419891200
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312120444557881345
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312120818425544704

[tweet 312120420780367872 hide_thread=’true’ lang=’sv’]
[tweet 312121618979749888 hide_thread=’true’ lang=’sv’]

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312122060983910400

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312126414172348416
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312126718070640640
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312126949562667008

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312127254891229184
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312128795517788160
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312127892916158464
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312129219566120960

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312130565207908352
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312130877096353792
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312131509253451776

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312131841052258305
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312132500342333442
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312133343208677377

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312133645206953984
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312134074716258304
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312134432674967552
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312134676150112256
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312135592928501762
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312136025105375232
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312137000004231168
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312137734691106816

Om inte det här är rasism, vad är då rasism?

revakoll1

När jag åkte till San Francisco för snart ett år sen satt jag och blev förhörd/intervjuad av gränspolisen/tullpersonalen som undrade vad jag skulle göra i landet. De undrade också om “Boughtcurqua” (Botkyrka), och vilka länder i mellanöstern jag hade besökt. Självklart kan jag inte säga att det var rasistisk polis, han var jättevänlig och hjälpsam när han väl släppte in mig till sitt kontor efter att få ha suttit i en halvtimme i ett vänterum med sju andra personer som också var mörkhyade.

Men i Sverige handlar inte frågan om Botkyrka om ovisshet. Här finns det ett utpräglat förortsförakt bland både medborgare och inom poliskåren (och bland journalister). Det syns särskilt väl på den här bilden. Det syns särskilt när någon som ser “utländsk” ut blir utsatt för ID-kontroll i tunnelbanan. När hens antagna härkomst, både genom utseendet och förortskapet i passet, gör att hen också antas vara ligist eller kriminell. Som vakterna som brukar följa efter en i klädbutikerna. Ja, eller det är bara vissa personer som de följer efter. Och därför är det mest vissa personer som också anmäls, efter att ha bevakats extra noga.

När vi kämpar för att accepteras som alla andra. Att inte ifrågasättas pga vårt utseende, att inte vara extra spännande eller en krydda i klassrummet, styrelserummet eller i redaktionsrummet. Vi kämpar för att kunna vara fullvärdiga medborgare som inte behandlas annorlunda. Så blir en ifrågasatt av konstaplar om ens existens.

Nej, just det, det handlar bara om rutinkontroller. Rutin för oss som är vana vid att bli kontrollerade extra mycket. För oss som är vana vid att bli betraktade som och kallade utlänningar, av alla andra och av oss själva. För oss som ifrågasätts om vi har “rätt” värderingar (läs: “svenska värderingar”) och beteenden. Samtidigt ser ingen hur en exkluderas från många sammanhang pga detta. Samtidigt så säger alla att vi alla behandlas likvärdigt i Sverige, och rasismen reduceras till en fråga som handlar om ett riksdagsparti. Vi måste inte ha apartheid i det här landet för att vi ska kunna lyssna på erfarenheter hos de som upplever sig bli exkluderade.

Det är värt mer att höra den utsattes röst än att ställa sig på samma sida som maktutövaren. Jag tror vi behöver lyssna mer.

Det är allas vår kamp

Efter kvällens Uppdrag Granskning om näthatet mot kvinnor tänker jag på varför så många inte kan stå för de hot och hatiska inlägg de skriver på nätet. Varför de tycker det är okej bara för en massa andra också gör det. Varför de aldrig skulle säga såna saker till personen IRL.

Och jag tänker på de starka kvinnor och män som har utsatts för det här hatet, och vågar prata om det offentligt. När jag blev hotad på nätet lades det också ned utan förundersökning, trots att jag gav Polisen namn och adress på personen.

“Om man inte har blivit uthängd på Avpixlat/Flashback är man inte en riktig antirasist/feminist” sade jag en gång skämtsamt till en vän. Skrattet bedövar rädslan. Jag är trött på att rädslan ska styra människors beteende. Jag tror innerligt att det nu kommer ske en förändring. Tills dess, en påminnelse: polisanmäl alltid hoten. 

Visa att det är du som har rätt, inte den som hotar.

Nostalgin gör att vi missar alla nyanser

Det här inlägget var från början en kommentar till den här intervjun med Janne Josefsson från 2008, men den kan tillämpas på typ allt som handlar om nostalgi som utgångspunkt i en debatt om integration, mångfald och rasism.

Utdrag från intervjun:

[Det andra hotet mot den undersökande journalistiken] är det låga förtroendet journalister har hos allmänheten. Han menar att det beror på den bristande rapporteringen från baksidan av det mångkulturella samhället.

– Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare, säger han.

Det är intressant när man nostalgiskt använder argument om hur saker och ting har förändrats, och att förändring alltid är dåligt:

Det var bättre förr, säger man. Man pratar om hur det var i ens trappuppgång och hur man aldrig behövde låsa dörrarna. Och så hittar man en företeelse som är annorlunda nu jämfört med då och antar att det är orsaken till att saker har förändrats.

Invandringen, mångkulturen.

Jag undrar om det finns något politiskt samhälle vars trappuppgångar ALDRIG förändras (förutom Nordkorea då) och hur dessa samhällen egentligen mår.

ALLA som flyttar hemifrån och sedan återvänder inser att deras hem har förändrats. Ping John Cleese. Det här händer även de människor som har invandrat till Sverige och sedan besöker sitt hemland och ser hur saker förändras där. Men då kanske förändringarna där inte skylls på “invandrarna” i det landet, utan på att saker och ting förändras av olika anledningar.

Frågan är också varför det mångkulturella samhället måste ha en framsida och en baksida (varför är det binärt överhuvudtaget??), varför kan man inte acceptera att det är ett samhälle där många olika grupper och kulturer befinner sig samtidigt. Och att det alltid har varit så, men i olika grader och i olika dimensioner. Varför måste man försvara eller försköna ett mångkulturellt samhälle? Vi har aldrig levt i en monokulturell nationalstat. Människor blickar tillbaka nostalgiskt till en tid då skiljelinjerna inte ansågs vara “kulturella” (utan snarare klassmässiga, genusmässiga osv). När bönder inte fick frottera med adeln, när kvinnor var kvinnor och män var män.

Det kanske handlar om definitionen av kultur. Svensk kultur hette inte riktigt “svensk kultur” före globaliseringen. Det är intressant att man numera diskuterar “kultur” istället för segregation. Eller “splittring”, som Sverigedemokraterna kallar det.

Jag vet inte. Allt kanske var bättre förr för den enskilde personen. Och kanske är det viktigt för alla människor att bevara trappuppgången trappuppgångskt.

Bonus:

I USA på 1950-talet motsatte sig väldigt många vita medborgare integrationen av svarta ungdomar till skolor med både svarta och vita. Detta gjorde de med våld, protesterade utanför skolorna och allt med argumentet att integrationen skulle förstöra deras (vita) kulturella arv. Det var bättre förr, innan de svarta gick i skolan med de vita. Se avsnitt två av den fantastiska dokumentärserien Eyes on the Prize: