Går det att samtala bort rasism?

När rasismen i Sverige blir mer synlig, letar många efter strategier för att motverka den fientlighet som människor bär på. Bland antirasister finns det en strävan att hitta Den Rätta Metoden för att motverka rasism. Något en får höra rätt ofta är just avfärdandet av andra strategier än Den Rätta Metoden. Det kan låta så här:

“Det går inte samtala bort rasism”
“Det går inte demonstrera bort rasism”
“Det går inte rösta bort rasism”

Nej, inga samhällsförändringar har skett med enbart en metod. Alla folkrörelser som har förändrat samhället har använt sig av flera metoder samtidigt. Därför blir det konstigt när någon säger “vi har gjort det här de senaste fyra åren, och bevisligen har det inte fungerat”. Det finns oftast inga bevis. De personer som säger så har sällan något sätt att påvisa att de metoderna inte har lett till att någon människa har förändrat sin syn på Sverigedemokraterna, migration eller mångfald. De menar att eftersom antalet röster på Sverigedemokraterna inte har blivit färre, har därför inga tidigare använda metoder fungerat.

Det är ett konstigt sätt att se på rasism. Det reducerar rasismen till ett parti, medan rasism finns bland alla partier och folkgrupper. Rasism är tänkesätt, inte röster på ett parti. Därför måste de sätten att tänka förändras.

Det går att samtala bort rasism. Inte under ett enstaka samtal, men under en längre period går det att förändra människors syn på olika grupper. Det skulle självklart inte göra att rasismen i Sverige försvinner, men det kanske skulle göra att personer med rasistiska attityder ändrar sig. Om det går att samtala fram rasism hos dem, genom att sprida rykten om folkgrupper, så går det också att samtala bort rasismen hos dem. Den svenska arbetarrörelsens folkbildningstanke går ut på att sprida kunskap för att motverka ojämlikheter. Det bästa exemplet på hur samtal kan förändra kommer från Storbritannien.
tommyrobinson1Tommy Robinson var medgrundare och talesperson, mellan 2009 och 2013, för den militanta rörelsen English Defence League. I oktober 2013 avgick han som ledare för EDL. Organisationen gjorde sig känd genom stora gatuprotester, där de samlade fotbollshuliganer, nazister och vanliga medborgare i en enda stor antimuslimsk rörelse. Bland annat kunde medlemmar filma i Londons tunnelbana när de misshandlade personer som såg ut att komma från Pakistan och lägga upp videorna på Youtube. Medlemmar har också anklagats för att ligga bakom moskébränder och andra attacker mot muslimer. Enligt egen utsago, var Tommy Robinson och EDL enbart emot radikal islamism och inte muslimer, men det motbevisades gång på gång av uttalanden och händelser hos både ledningen och deras medlemmar.

I BBC-dokumentären “Quitting the English Defence League: When Tommy met Mo”, ser vi hur Tommy Robinson under 18 månader fick umgås med Mohammed “Mo” Ansar, en brittisk-muslimsk debattör. Under en hetsig TV-sänd debatt föreslog Mo, som tidigare hade förespråkat att EDL skulle förbjudas, att de skulle börja träffas och samtala. Mo sade:

Tommy, if you and your family ever want to come to meet my family for dinner, you’re more than welcome!

Screenshot 2014-09-28 at 14.13.03Det ledde till att Mo, tillsammans med ett kamerateam, besökte EDL:s demonstrationer och möten, höll föreläsning för EDL:s medlemmar och fikade med deras sympatisörer. Samtidigt följde Tommy med på träffar med muslimska representanter, moskéer och vanliga muslimska medborgare, för att ge honom en mer nyanserad bild av muslimer i Storbritannien och Islam.

Screenshot 2014-09-28 at 14.50.11Han lärde sig att muslimer är olika personer med olika viljor och olika sätt att tänka. Efter de arton månaderna fick han träffa Maajid Nawaz, grundare av tankesmedjan Quilliam, som arbetar mot muslimsk fundamentalism. Maajid var själv avhoppare från den islamistiska revolutionära gruppen Hizb-ut-Tahrir, och han visste hur extremistiska grupper skulle bemötas. Det mötet inspirerade till slut Tommy till att sluta som ledare för EDL. Han ville arbeta aktivt för att motverka extremism och hade hittat ett mer konstruktivt sätt att göra det på. Han gick med i Quilliam och hoppade av som ledare för English Defence League, som han ändå tyckte hade bjudit in för många nazister.Screenshot 2014-09-28 at 22.54.48
Resan som Tommy Robinson har gjort är ändå inspirerande. Under en väldigt kort tid gick han från en av de mest extrema islamofobiska talespersonerna till någon som vill arbeta tillsammans med muslimer för att skapa bättre sammanhållning i landet och ett Storbritannien som inkluderar alla.tommyrobinson2

Poängen här är alltså inte att fler ska behålla SD-väljare som Facebook-vänner. Poängen är att vi behöver skapa fler möten mellan människor som är olika, för att fördomar och myter ska försvinna. Om en bekant sprider rykten om muslimer, kontakta den lokala moskén och fråga om ni kan ta en fika där för att prata om Islam och träffa muslimer på orten. Om en bibliotekarie pratar illasinnat om t.ex. romer, araber eller judar, gå med personer från de grupperna till biblioteket och håll ett samtal om litteratur tillsammans med bibliotekarien. Om en frisör ständigt berättar om hur hemska hen tycker att somalier är, gå med en grupp somaliska studenter och klipp er hos frisören och börja prata om vad ni har gemensamt.

Det räcker alltså inte med att vita majoritetssvenskar ska prata med varandra om Sverigedemokraterna. Alla behöver prata med alla. Vi måste sluta prata om människor vi inte känner och börja prata med grupper som vi tidigare har pratat om.

I det här avseendet är Fryshusets interreligiösa projekt Tillsammans för Sverige ett föredöme. Om du befinner dig i Stockholm, kan jag även rekommendera att gå på utställningen Nationell psykos! på Mångkulturellt Centrum i Fittja.

För att vara tydlig tycker jag alltså inte att det är rätt att som antirasist ta med journalister på en golfrunda med Jimmie Åkesson. Vi ska inte skapa fler PR-jippon som framställer rasistiska företrädare som mysgubbar, eller normalisera rasismen. Vi behöver skapa fler mötesplatser och samtal i vardagen som gör att människor träffar varandra. Oavsett vad de röstar på. Det är en av alla metoder som går att använda för att motverka rasism. Kom gärna med förslag på fler. Och organisera människor i din ort för att genomföra de metoder ni kommer fram till. Gör det bara.


Bokmärk och titta på hela dokumentären “Quitting the English Defence League: When Tommy met Mo” här:

Bra att känna till om böneutrop i moskén i Fittja

Foto: Tanvir Mansur

Foto: Tanvir Mansur 2009

Uppdaterad version av det det här inlägget finns på Ajour.se, läs hellre där.

Nu ska ansökningen från moskén i Fittja om böneutrop behandlas. Förhoppningsvis blir diskussionen kring den saklig, trots att jag redan nu vet med mig att medierapporteringen inte kommer bli det.

Jag minns att när jag var liten (från 1998, då jag var 11) och storhandlade på OBS (numera Coop) i Fittja med familjen, så stod moskébygget mittemot parkeringen där alltid orört, för föreningen hade inga pengar. De samlade ihop pengar till bygget genom privata donationer. Till slut när jag fyllde 20 stod alltså moskén färdig.

Moskén som diskuteras står alltså i ett industriområde (Slagsta) där det är relativt långt till närmsta hushåll (kanske 5-10 min promenad till Fittja C). Hur högljudd böneutropen kommer vara vet ingen just nu, men inom det allra närmsta området (där ljudet skulle vara som högst) finns alltså inga privata bostäder. Den står dessutom precis där Coop Forum och dess stora parkering låg förut, motorvägen och även tunnelbanan (som är rätt så högljudd flera gånger per timme). Dock kan man tänka sig att ljudet färdas långt över vattnet (Albysjön) som ligger intill moskén, så det kan sannolikt vara så att ljudet hörs ända till Masmo och kanske till och med Flottsbro (skidbacken). Det är alltså en volymfråga och en bedömningsfråga för polisen när ansökan kommer in. Polisen kan nog ge en volymgräns och en gräns för hur långt böneutropet kan vara. Detta görs troligtvis i dialog med den aktuella församlingen.

Allt detta om saklig rapportering kan tyckas vara en petitess. Men research är otroligt viktig och det kan bli helt fel ibland. I SvD:s rewrite av Dagens artikel stod det från början att moskén byggdes 1994. Jag påpekade detta för reportern som skrev texten igår och fick svar väldigt snabbt:

———- Forwarded message ———-
From: Erik Olsson
Date: 2012/9/27
Subject: Re: Research på SvD Näringsliv??
To: Tanvir Mansur

Hej, jag har skrivit artikeln utifrån det som rapporterats i tidningen Dagen. Det är vad vi kallar en rewrite och skrivs för att snabbt få ut nyheten på nätet. Har inte hunnit få tag i några berörda personer på egen hand än men kommer nu gå vidare och göra närmare research. Stämmer exempelvis inte byggår så ska det så klart rättas till.

Foto: Tanvir Mansur 2009

Foto: Tanvir Mansur 2009

Det handlar också om ett utifrånperspektiv som ofta görs av storstadsjournalister när de reser “ut” till en mindre ort utanför storstadens innerstad (t.ex. Bjästa, Forserum, Fittja, Rinkeby) och inte nyttjar den kompetens som finns bland journalister från området eller medborgare som bor där.

Det är viktigt att visa att det här fortfarande är en LOKAL fråga som påverkar MEDBORGARNA I KOMMUNEN och inte nödvändigtvis hela landet. Och den bör definitivt diskuteras av medborgarna i kommunen (vilket görs). Men det blåses upp som en nationell fråga eftersom det också blir ett prejudikat.

Vilka medier kommer i den här frågan att lyfta fram Botkyrkabor i debatten? Eller är det Islamiska förbundet och Kristdemokraterna som ska representera hela diskussionen i Fittja och Botkyrka? Har det funnits en diskussion bland kommunpolitiker om detta, behöver de också lyftas fram? Fundera på det.

Fundera också på varför debatten i frågan ska handla om att vara FÖR eller EMOT och varför det inte skulle finnas några andra dimensioner av frågan? Är det att antingen tillåta böneutrop eller förbjuda böneutrop? Är det inte snarare så att olika moskéer med böneutrop skulle ha olika typer av inverkan på den omgivande miljön beroende på var de ligger och hur högt ljudet är.

Varje ansökan för böneutrop bör vara en bedömningsfråga för varje ansökan och för medborgarna som bor där (i kommunen), inte nödvändigtvis en fråga om böneutropens vara eller icke-vara i hela landet. Nu inväntar vi bara raseriet och den religionsfientliga Facebook-gruppen NEJ till moskéer i Sverige! får ännu ett uppsving. Redan nu har riksdagsledamöter ropat att det handlar om islamisering – ett vanligt sluttande plan-argument när det gäller inkludering av muslimer i Sverige. För muslimer ska tydligen inte få utöva sin religion här utan att anklagas för att konspirera för att ta över landet?

För invånare i Botkyrka och i Fittja kan det här vara en viktig fråga att diskutera med varandra.
Men tydligen måste hela Sverige lägga sig i. Och medborgarna i kommunen själva lämnas utanför.

Foto: Tanvir Mansur 2009

Milsten vid kommungränsen mellan Botkyrka och Huddinge. Foto: Tanvir Mansur 2009

Varför jag går i Pride-paraden

Idag går jag i Pride-paraden för tredje året i rad. För mig är det viktigt att ge stöd till hbtq-rörelsens kamp för lika rättigheter i Sverige och resten av världen, oavsett vilken sexuell läggning eller identitet jag har. Därför var jag med och anordnade ett seminarium på Pride House igår. Jag kommer än en gång gå i paraden med studentrörelsen, som måste göra sin del för att motverka diskriminering mot hbtq-studenter i högre utbildning. Men några viktiga saker måste tas upp idag.

Vi märker ju alla att Pride-paraden har förändrats. Allt fler organisationer går i paraden enbart för att marknadsföra sig och sin verksamhet och gör ingenting för hbtq-communityt utanför Pride-veckan. Många är bara stora företag som använder sin plats i paraden för att sprida reklam för sina produkter. När den kända filosofen Judith Butler var i Sverige berättade hon att hon ansåg att mycket av Pride-rörelsen (inte enbart i Sverige då) har blivit ett spektakel och förlorat sin politiska glöd. Allt fler organisationer dyker upp i paraden bara för att synas i ett positivt sammanhang. Det är väldigt tråkigt. I år har jag förstått att Migrationsverket ska gå med i Pride-paraden.
(RÄTTELSE: Migrationsverket kommer inte gå i paraden. Jag hade fått fel uppgifter när jag skrev det här först. http://www.migrationsverket.se/info/6056.html även om det inte gör nedanstående text irrelevant)

[Migrationsverket, denna myndighet som utvisar HBTQ-flyktingar till länder där dessa människor sedan förföljs, fängslas, torteras och mördas. Migrationsverket, som enligt sina egna riktlinjer inte får göra så. Migrationsverket, som går emot riksdagens ställningstagande mot utvisning av HBTQ-flyktingar. I torsdags kom rapporter om att en homosexuell person som hade utvisats till Iran från Sverige har dödats. Migrationsverket har INGENTING att göra i Pride-paraden. Deras verksamhet är en strikt HBTQ-fientlig verksamhet. Om jag skulle stå i publiken under Pride-paraden skulle jag bua när Migrationsverkets ekipage dyker upp. Eller ställa dem till svars för sin verksamhet i Pride Park.
Läs mer: Värmlands Folkblad: Är Migrationsverket stolta? http://www.vf.se/asikter/ledare/ar-migrationsverket-stolta ]

Samtidigt håller den s.k. internationella Counterjihadrörelsen ett möte och en manifestation i Stockholm för att protestera mot det de kallar för “islamiseringen” av sina länder. I svenska medier har den mesta fokusen legat på att brittiska English Defence League (EDL) är arrangörer, det kommer även att hållas en manifestation mot EDL. EDL är kända för att anlita fotbollshuliganer för att vandalisera, jaga muslimer på gatorna i London och i allmänhet sprida hat mot människor med icke-brittiskt ursprung. Men det är inte hela rörelsen. Två ledargestalter i rörelsen, de amerikanska islamofoba debattörerna Robert Spencer och Pamela Geller är med och anordnar Counterjihadmötet och kommer att vara några av huvudtalarna. Det här är för mig ett större problem än EDL. Bägge personers levebröd är att misstänkliggöra och sprida hat mot muslimer i USA. De är väldigt högt ansedda i Tea Party-rörelsen i USA, bjuds ständigt in till debattprogram som “islam-experter” och använder sin populism för att få mer stöd i sin kamp mot religionsfriheten.

Bägge förnekar folkmordet i Srebrenica, och Geller har på sin blogg rättfärdigat Anders Behring Breiviks terrordåd och förklarat att lägret på Utöya som ett antisemitiskt indoktrineringsläger. Bägge personer har inspirerat Breivik, och Spencer och hans blogg citeras i Breiviks manifest 150 gånger. Men det är onödigt alarmistiskt att använda Breiviks terrordåd för att få igenom den här poängen, för Breivik är också oväsentlig i sammanhanget. Problemet är att vi ser hur islamofobin ökar i hela Europa, och hur deras retorik blir allt mer rumsren. Nu har vi även ett riksdagsparti där Kent Ekeroth (SD) och hans bror är starka förespråkare för Counterjihadrörelsen.

Myter och hatpropaganda sprids på nätet om muslimer, och muslimer får väldigt sällan uttala sig i media i andra sammanhang än angående extremism. Det har skett en glidning i vad som är okej att säga om medborgare som har en viss religion och hur man kan behandla dem. När fördomarna ökar, förändras även attityder hos människor, och trakasserier mot muslimer i Sverige verkar nu inte minska. Ju starkare den här glidningen blir desto svårare blir det att leva som sig själv i ett samhälle med religionsfrihet för alla. Därför är det viktigt att känna till vilka Counterjihadrörelsen är och vara kritisk till det de säger.
Läs mer: Expo: Counterjihadrörelsens ledande profiler till Sverige http://expo.se/2012/counterjihadrorelsens-ledande-profiler-till-sverige_5211.html

Idag går jag i Pride-paraden för tredje året i rad. För mig är det viktigt att ge stöd till hbtq-rörelsen och vanliga muslimers kamp för lika rättigheter och likvärdig behandling, oavsett vilken sexuell läggning, könsidentitet eller religiös tillhörighet jag har. De här frågorna berör oss alla, för det handlar om vilket samhälle och vilken värld vi vill leva i.

Fred och kramar, Tanvir

Rädslan för Sveriges framtid

Jag är rädd. I natt valdes det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna in till Sveriges riksdag.

I Riksdagsprotokoll i framtiden kommer vi kunna läsa att invandrare bär skulden för problemen i Sverige, att muslimer försöker överta makten i Sverige och ämnar förgöra landet, att homosexualitet är en sexuell avart jämförbar med tidelag och pedofili, att det endast finns ett parti som värnar om svensk kultur och svenska värderingar. Det kommer alltså arkiveras hos Riksdagen och ses som en viktig del i svensk politisk historia.

Genom att ge Sverigedemokraterna mandat i Riksdagen ger vi dem också privilegiet att sätta agendan för integrationspolitiken. De kommer återge “sanningen” om islam, de kommer använda ord som “massinvandring” och “svenskfientlighet” för att visa vad som är fel med Sverige, de kommer försöka bestämma vad som är “svensk kultur” och ropa yttrandefrihet! när någon inte håller med dem. Sverigedemokraterna kommer alltid ha rätt.

Därför är jag rädd.

Vi akademiker har inte gjort tillräckligt för att motbevisa deras teser om homogenitet och om nationalitets- och kulturbegreppen. Var är alla etnologer, filosofer, antropologer och statsvetare som kan förklara att Sverigedemokraternas syn på svenskhet är en statisk och felaktig bild av kulturbegreppet. Var är alla historiker, religionshistoriker och kulturvetare som kan visa att deras syn på muslimer är konstruerad av deras rädsla för det främmande? Att deras teser om islam som en politisk ideologi är en konspirationsteori bland många andra? Var är alla sociologer och genusvetare som kan berätta att könsdikotomin och den höga alkoholkonsumtionen är större faktorer när det gäller mäns våld mot kvinnor än förövarnas etniska bakgrund?

Vem står emot Sverigedemokraterna när de anklagar alla sina motståndare för kulturrelativism, som används som skällsord, och ger “det svenska” ett högre inneboende värde än andra kulturer? Vi har inte insett hur allvarligt hotet från Sverigedemokraterna faktiskt är. Ingen har tagit diskussionen om “att ta debatten” på allvar.

Media har gjort för mycket för att hjälpa Sverigedemokraterna det senaste året för att i sista stund hävda att de vill stå emot främlingsfientliga partier i Sverige. De har övergett kritisk granskning av politiken för folklig sensationsjournalistik. Varje debattartikel, varje ledare och varje reportage har handlat om hur rysligt det kommer att bli när det läskiga och rasistiska partiet äntrar Riksdagen. Inget har handlat om aktivt motstånd mot vad Sverigedemokraterna faktiskt säger. Den antirasistiska retoriken lever Sverigedemokraterna på. De älskar att bli kallade rasister, för det ger dem rätt i att media särbehandlar dem och bekräftar deras martyrskap.

Jag är ledsen för att jag inte har gjort tillräckligt för att motverka er rasister, SD. Nu har jag fyra år på mig till att göra det. Jag och en hel armé av andra debattsugna svenskar för mångfald och för ett mångkulturellt samhälle. Kom an bara.