Jag är bara glad om mina barn mår bra

601374_505870906754_980794960_n
Jag åt frukost hos mamma imorse. Hon berättade om konsekvenserna av skilsmässor hos flera av våra bekanta. Hur kvinnor har lämnats av sina makar, hur svårt det är att ta hand om sina barn i en sån situation.

Jag tänker på när mamma tog mig och min syster till orkesterövningarna på kommunala musikskolan i Tumba. Hur vi brukade ta bussen dit när det var mörkt ute och hon satt utanför i korridoren och väntade i två timmar innan vi kunde åka hem.

Mamma berättade om hur våra bekanta har drabbats av psykiska problem, både bland de ensamstående föräldrarna och deras barn. Hur otryggheten blandat med oupptäckta diagnoser hos barnen gör det ännu svårare. Aspergers, Adhd, dyslexi. Hur mammor tar dubbla (eller trippla) jobb för att ha råd. Hur det gör att mammor inte hinner göra någonting. Hur de inte hinner uppfostra. Hur de inte har råd. Livspusslet blir sönderslaget och mammor måste reparera det innan de ens kan lägga pusslet. Hon berättade om hur beroende till olika substanser uppstår. Hur styvföräldrar kan vara våldsamma. Hon berättade om en kärlek som har sinat, eller som inte ens var kärlek från början.

Jag tänker på när mamma tog mig och min lillasyster till kollo, läger och feriehem om somrarna, där vi kunde leka och lära oss om livet, lära oss om hur andra svenskar lever i Sverige och träffa andra barn av olika slag. För att hon skulle kunna ta det lugnt i ett par veckor. Vara sig själv. Göra det hon själv vill. Hinna. Det var på kollo jag lärde mig hur man rakar sig. Jag tänker på när mamma ordnade så vi kunde fira påsk, valborg och första maj, midsommar och jul. Jag tänker på alla jobb som mamma har haft, och sen tänker jag på alla jobb som hon har missat pga hur hon ser ut och hur hon pratar. Jag tänker på alla frukostar framför radion, vi lyssnade på Ekot och P1 Morgon, och jag tänker på hur mamma gav mig ett intresse för samhällsfrågor.

Mamma berättade om barn som blivit aggressiva, så att syskon blivit tvungna att flytta därifrån. Barn som blivit vuxna för tidigt. Förlorat barndomen. Barn som blivit slagna, och senare hamnat i missbruk. Familjen som skulle vara en plats för kärlek, som blivit en plats för misär.

Jag tänker på när mamma tog oss till en ny lägenhet i Norsborg och sa “här ska vi bo snart”. Möblerna som hon hade fått från kvinnojouren var gamla, köksbordet bestod av en planka som stod mellan två små hyllor. Med en bordsduk ser det ut som ett riktigt köksbord. Vi var lyckliga, även om det ibland kunde vara svårt för mamma. Och när min storasyster flyttade in igen. Och när vi var fyra i vår trea, och när min sjuka mormor flyttade in. Och hur vi blev vuxna och stannade kvar. Jag tänker på hur den där lägenheten alltid har varit där för oss. Egentligen är det mamma som alltid har varit där för oss.

Mamma berättade om att hon inte förstår varför de här männen inte ställer upp för sina familjer. Varför de skapar nya familjer, varför några av de bryter kontakten med sin första familj. Varför de var otrogna. Varför de nöjer sig med att betala underhåll.

Fråga mig inte om manlighet, för jag kommer inte ge dig ett svar om självständighet och styrka. För jag satt och grät på tunnelbanan när jag skrev det här.
Fråga mig inte om integration, för jag kommer inte ge dig ett svar om valfrihet och kultur. För jag har getts möjligheter som många andra inte har fått.
Fråga mig inte om fattigdom, för jag kommer inte ge dig ett svar om Afrika, Asien och Sydamerika. För jag lever i Sverige och jag vet att det inte är lätt att leva här. Man ska inte bara kunna bo här, man ska kunna leva här, på samma villkor som alla andra.

78 procent av alla ensamstående föräldrar i Sverige är mammor. De har olika situationer. Det finns också många pappor som faktiskt vill leva med sina barn, men som av olika skäl inte får. Oavsett kan vi förstå att det vi kallar kärlek inte riktigt är det som vi faktiskt ser i samhället. I praktiken är kärlek svårare att upprätthålla än vi tror. Det är aldrig som på film. Och många gånger handlar det inte alls om kärlek. Ibland handlar det om pengar. Och makt.

Jag sänkte volymen på radion för att kunna höra henne bättre. “Jag är bara glad om mina barn mår bra”, sa hon och gav mig en kram. Världens starkaste person. Jag mår bra, mamma. Jag mår bra.

Vägen är inte plogad för mig, #BästaBeatrice

2013-03-14 11.44.13

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312119868419891200
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312120444557881345
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312120818425544704

[tweet 312120420780367872 hide_thread=’true’ lang=’sv’]
[tweet 312121618979749888 hide_thread=’true’ lang=’sv’]

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312122060983910400

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312126414172348416
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312126718070640640
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312126949562667008

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312127254891229184
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312128795517788160
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312127892916158464
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312129219566120960

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312130565207908352
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312130877096353792
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312131509253451776

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312131841052258305
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312132500342333442
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312133343208677377

https://twitter.com/TanvirMansur/status/312133645206953984
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312134074716258304
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312134432674967552
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312134676150112256
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312135592928501762
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312136025105375232
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312137000004231168
https://twitter.com/TanvirMansur/status/312137734691106816

Om inte det här är rasism, vad är då rasism?

revakoll1

När jag åkte till San Francisco för snart ett år sen satt jag och blev förhörd/intervjuad av gränspolisen/tullpersonalen som undrade vad jag skulle göra i landet. De undrade också om “Boughtcurqua” (Botkyrka), och vilka länder i mellanöstern jag hade besökt. Självklart kan jag inte säga att det var rasistisk polis, han var jättevänlig och hjälpsam när han väl släppte in mig till sitt kontor efter att få ha suttit i en halvtimme i ett vänterum med sju andra personer som också var mörkhyade.

Men i Sverige handlar inte frågan om Botkyrka om ovisshet. Här finns det ett utpräglat förortsförakt bland både medborgare och inom poliskåren (och bland journalister). Det syns särskilt väl på den här bilden. Det syns särskilt när någon som ser “utländsk” ut blir utsatt för ID-kontroll i tunnelbanan. När hens antagna härkomst, både genom utseendet och förortskapet i passet, gör att hen också antas vara ligist eller kriminell. Som vakterna som brukar följa efter en i klädbutikerna. Ja, eller det är bara vissa personer som de följer efter. Och därför är det mest vissa personer som också anmäls, efter att ha bevakats extra noga.

När vi kämpar för att accepteras som alla andra. Att inte ifrågasättas pga vårt utseende, att inte vara extra spännande eller en krydda i klassrummet, styrelserummet eller i redaktionsrummet. Vi kämpar för att kunna vara fullvärdiga medborgare som inte behandlas annorlunda. Så blir en ifrågasatt av konstaplar om ens existens.

Nej, just det, det handlar bara om rutinkontroller. Rutin för oss som är vana vid att bli kontrollerade extra mycket. För oss som är vana vid att bli betraktade som och kallade utlänningar, av alla andra och av oss själva. För oss som ifrågasätts om vi har “rätt” värderingar (läs: “svenska värderingar”) och beteenden. Samtidigt ser ingen hur en exkluderas från många sammanhang pga detta. Samtidigt så säger alla att vi alla behandlas likvärdigt i Sverige, och rasismen reduceras till en fråga som handlar om ett riksdagsparti. Vi måste inte ha apartheid i det här landet för att vi ska kunna lyssna på erfarenheter hos de som upplever sig bli exkluderade.

Det är värt mer att höra den utsattes röst än att ställa sig på samma sida som maktutövaren. Jag tror vi behöver lyssna mer.

Moderaternas sväng i migrationspolitiken

http://www.svtplay.se/klipp/1003588/billstrom-valjarna-vill-ha-forandring-i-invandringen/

Anna Hedenmo: Nu pratar du om de som inte “får” vara här, men när du pratar om integration, så måste det väl handla om människor som får uppehållstillstånd? Det är olika.

Tobias Billström: Nej, men det handlar om att diskutera helheten.

Tobias Billström eller Jimmie Åkesson? Svårt att se skillnaden i retoriken i detta utspel. Framförallt verkar Billström se människor främst som siffror och inte som människor. Han pratar om att “vi måste se till helheten”, men vägrar svara på frågorna om varför anhöriginvandringen måste minska pga att han ogillar papperslösa. Helheten.

EU-länderna bör ha som ambition att kunna ta emot fler människor i flykt, inte färre. Ja, det kanske vore najs om “volymen” fördelades bättre över EU-länderna, men det är ett argument för att övertyga andra EU-länder att ta emot fler människor som flyr från krig. Inte ett argument för att sänka antalet familjemedlemmar till människor i Sverige. Helheten.

Att anpassa sin politik efter vad befolkningen påstås tycka, helt utan att hänvisa till några undersökningar, är populistiskt. Vad skulle hända om väljarna vill ha färre judar i landet? Eller färre muslimer? Skulle Billström säga att Moderaterna måste anpassa sig efter det? Nej. Helheten.

Det här är en politik som är så ovärdig Moderaterna, och jag hoppas att de personer som är aktiva i partiet och som inte håller med Billström inte är tysta nu. Var högljudda. Var helheten.

För det här är djupt obehagligt.