Efter kvällens Uppdrag Granskning om näthatet mot kvinnor tänker jag på varför så många inte kan stå för de hot och hatiska inlägg de skriver på nätet. Varför de tycker det är okej bara för en massa andra också gör det. Varför de aldrig skulle säga såna saker till personen IRL.
Och jag tänker på de starka kvinnor och män som har utsatts för det här hatet, och vågar prata om det offentligt. När jag blev hotad på nätet lades det också ned utan förundersökning, trots att jag gav Polisen namn och adress på personen.
“Om man inte har blivit uthängd på Avpixlat/Flashback är man inte en riktig antirasist/feminist” sade jag en gång skämtsamt till en vän. Skrattet bedövar rädslan. Jag är trött på att rädslan ska styra människors beteende. Jag tror innerligt att det nu kommer ske en förändring. Tills dess, en påminnelse: polisanmäl alltid hoten.
Visa att det är du som har rätt, inte den som hotar.