Jag vill ha en riktig journalistik, inte #drev68.

[vimeo http://www.vimeo.com/35370764 w=400&h=225]

#drev68 from Julia Finnsio on Vimeo.

Jag vill ha en journalistik som på riktigt granskar våra makthavare, inte som opinionsbildar och ställer ledande frågor för att få citat till en saftig artikel.

Idag vaknade jag upp till nyheten att Håkan Juholt troligtvis ska tillkännage sin avgång i eftermiddag. Detta efter månader av svartmålande av Juholt, ryktesspridning och spekulationer kring hans avgång. Fy vad jag skäms för att bo i det här landet nu.

Niklas Svenssons journalistik i Expressen, där han gjorde en egen undersökning som skickades ut till S-politiker och alla svarsalternativ var att Juholt ska avgå. Hur kan någon kalla det god journalistik? När sedan undersökningen används för sensationalistiska rubriker som “JUHOLTS NYA KATASTROFSIFFROR”, går det inte att hävda att det är god journalistik heller, då det bygger på en icke-trovärdig källa. Det är en skymf för oss som kan något överhuvudtaget om statistik och vetenskap. Det här är inte objektiv rapportering, det är att påverka opinionen.

När andra journalister spinner vidare på detta, använder sig av samma diskurs, att Socialdemokraterna har en “kris”, det är “kaotiskt”, “katastrofalt” osv, ger de sig in i samma lek som Niklas Svensson. Det kommer i slutändan att handla om vem som får den bästa nyheten och de bästa citaten om hur dåligt det går för Håkan Juholt. Man måste hinna före Expressen. Som måste hinna före Aftonbladet. Som måste hinna före Ekot. Även dessa journalister påverkar opinionen genom att verka inom den diskurs som utgår från att Juholt bör avgå.

Det vore felaktigt att anklaga alla journalister att arbeta på det här sättet, och det gör jag inte. Jag menar heller inte att det är en medveten strategi på alla redaktioner (även om vissa redaktioner önskade Juholts avgång). Men som många påpekar är det ett sorts spel, och varje spel har en uppsättning regler. Dessa regler bestäms kollektivt av just mediaaktörerna (men även i samspel med de som granskas). Då borde vi kunna ifrågasätta dessa spelregler. Varje gång någon tänjer gränsen för vad som är “okej” i rapporteringen, så kommer alla andra följa med och reglerna utvidgas till att innefatta nya metoder (som tidigare kan ha ansetts vara “smutsiga”, men numera är legitima).

Allt detta rättfärdigas genom argument om att det inte är alla journalister som gör så här, att det är viktigt att vi bevakar krisen i Sveriges största parti, att medborgarna har rätt att få höra vad partiledaren Juholt har gjort för fel, att det handlar om honom som politiker och inte som person (och igår publicerades en artikel i VLT om Juholts 80-åriga mor). Men framförallt att det här är det spelet som journalister befinner sig i, att de inte kan påverka det. Hur kan man rättfärdiga ett moraliskt tvivelaktigt beteende genom att hävda att “alla gör så”? Det är ju ett logiskt felslut, om något.

Jag hävdar inte att de aktiva i Socialdemokraterna inte har något med det att göra. Alla SMS till pressen, illojaliteten, de offentliga konflikterna i internorganisatoriska frågor, är minst lika illa. Självklart har S stora problem som de måste ta itu med. Det är självklart även ett spel mellan S-toppen och media, där ledningen i S försöker påverka medias rapportering (genom pressmeddelanden, presskonferenser osv) och då är medias uppgift att se förbi dessa strategier.

Men om Juholt ljuger och inte bedriver den politik som han har sagt sig göra, så är det upp till partiets medlemmar att avgöra om han är lämplig som partiledare, inte media. Självklart ska man granska honom, som alla partiledare. Men jag ser verkligen inte hur hans förehavanden är värre än att Fredrik Reinfeldt inte genomförde det femte jobbskatteavdraget, som var ett vallöfte till väljarna. Eller att Filippa Reinfeldts landsting som sålde ut vårdcentralen Serafen för underpris och nu anklagas för korruption?
Och varför står inte #drev68 utanför Utrikesdepartementet för att kräva svar från Carl Bildt om sin tid i Lundin Petroleum, som nu utreds för brott mot mänskligheten (1997-2003) under den tid han satt i styrelsen (2000-2006)? Han ger ju inga kommentarer. UD ger inte heller några kommentarer. Varför frågar de inte Moderater på kommunnivå om deras förtroende för Carl Bildt efter att fakta har ställts på bordet? Varför skickar Niklas Svensson inte ut en undersökning om förtroendet för Carl Bildt bland moderatpolitiker? Det är inte balanserad rapportering att så vitt skilda journalistiska metoder används för regering och opposition.

Jag kan inte svara på varför nyhetsvärderingen har sett ut som den gjort idag. En del menar att det är för att Juholt är sosse. Jag vet inte om jag håller med. Men oavsett, så kan vi konstatera att vi idag verkar ha avsatt en partiledare för oppositionen istället för att aktivt granska och ifrågasätta regeringen, de egentliga makthavarna. Det kanske är lättare att avsätta en ny oppositionsledare än en minister.

Läs även: Isak Gerson, Gustav Johansson

1 thought on “Jag vill ha en riktig journalistik, inte #drev68.

  1. Pingback: Medias roll i Juholts eventuella avgång « Johannes Blogg.

Leave a Reply