Ang. sakfrågan om att ställa sig bredvid SD i en partiledardebatt som S-ledaren Håkan Juholt än en gång har sagt nej till.
http://svt.se/2.27170/1.2598434/juholts_debattkrav_kvarstar
Juholt och S har, som ett antirasistiskt parti, ett ansvar att stå emot legitimeringen av rasistisk politik. När de står för detta blir de kritiserade för att de inte behandlar SD “som vilket annat riksdagsparti som helst”. Men det är för att det inte är som något annat parti i Riksdagen. Även om de bär kostym och sitter i Riksdagen och debatterar skattepolitik, sitter deras främsta riksdagsledamöter fortfarande och bloggar om faran med för många muslimer/moskéer/slöjor i Sverige. Utan att journalister ställer dem till svars för detta.
Vi har, ett år efter att SD kom in i Riksdagen, ställt upp på problemformuleringen att de är bara ett parti i mängden. Att deras argument skulle vara sakliga argument som inte nedvärderar andra människor baserat på ursprung. Denna beröringsskräck hos medierna gällande SD är skrämmande. Ingen vill framstå som partisk, och slutar därför ställa kritiska frågor.
Ett år efter att SD kom in i Riksdagen föreslog Ilmar Reepalu (S) att införa ett andra klassens medborgarskap. Att hävda att deras syn på svenskhet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, brottsbekämpning osv inte är något som påverkat politiken anser jag är naivt. Att ytterligare rättfärdiga den politiken är onödigt.
När Ohly inte vill sminka sig tillsammans med Åkesson eller Juholt inte vill debattera på Åkessons sida tycker jag de gör helt rätt. Det rödgröna samarbetet tog slut, och därför finns det ingen enad opposition. Alliansen hävdar att oppositionen är enad tillsammans med SD, medan oppositionen hävdar att Alliansen oftast röstar som SD. Därför är det inte nödvändigt att framställa det som en enad opposition, utan som enskilda partier. En partiledardebatt är en partiledardebatt, inte en blockdebatt.
Dessutom kan det i förlängningen vara skadligt för Alliansen att framstå som ett enhetlig block med samma åsikter, då de enskilda partiernas väljare kan bli förvirrade. Bättre att ha ett upplägg där partierna står för sin egna politik, så slipper FP skämmas för tvångssteriliseringen, KD för icke-sänkt pensionärsskatt, C för kärnkraftssveket osv. Det är ju en partiledardebatt, inte en blockdebatt.
Journalister har ett ansvar att genomföra en saklig och opartisk bevakning av makten. När 6 av 8 riksdagspartier inte medverkar i en partiledardebatt har något gått fel och parterna bör diskutera och kompromissa. Att frånta medias ansvar i politisk påverkan är som att låtsas som att de inte haft någon medverkan alls. Att sensationalismen inte bidrar till populismen, att bristen på mångfald på redaktioner inte ger en exotiserande bild av människor med utländsk bakgrund och förorter. Att hur de framställer politiska partier inte skulle ha någon inverkan på hur de politiska partierna betraktas av väljare.
Juholt och SVT borde samtala istället för att bråka.